Gospeln

En stoJohn Newtonrmig natt i maj 1748, gjorde en man sina yttersta försök att styra ett skepp på rätt köl någonstans mitt i Atlanten. Han försökte rädda det från vågorna, men vattenmassorna och den rådande stormen slet nästan skeppet i tu. Det var flera gånger mannen trodde att hans sista dag var kommen.
Mannen som då var en 23 år gammal engelsman, var kapten på ett av alla de skepp som då och närmre hundra år senare skulle frakta ca 50 000 människor per år, som slavar mellan Afrik
a och de europeiska kolonierna i Amerika.

Han hade länge levt ett stökigt och hårt liv och hade efter egen begäran, placerats på ett av dessa skepp.
När stormen verkade piska hans skepp så illa att han till slut insåg att det värsta skulle ske, föll han ner på knä och brast ut i ett ångestfyllt rop: “Herre! Var oss barmhärtig!”
Plötsligt såg h
an hur skeppet krånglade sig ur stormens hårda grepp, åskmolnen skingrades, och han lyckades till slut styra det rätt, så att både han, besättning och alla slavar ombord undkom en våldsam och fasansfull död.
När han senare
låg i sin hytt, kom en stark känsla till honom att Gud hade hört hans rop och börjat gå vid hans sida.
Mannens namn var John Newton och efter denna upplevelse skulle han skriva en av de kanske mest kända och sjungna psalmerna i modern tid: “Amazing Grace” (“Oändlig Nåd”)

 

Efter denna andliga upplevelse slutade Newton omedelbart vid sin post som slavhandels-kapten och ägnade resten av sitt 42 år långa liv åt arbetet att avskaffa slaveriet.
Slaveri och slavhandel har förekommit i alla tider, men från slutet av 1600-talet och under 1700-talet var den handeln som vi idag kanske känner till mer om, mest intensiv. Det vill säga den europeiska slavhandeln.
Slavhandeln bedrevs framförallt av engelsmännen som skeppade människor från Västafrika för att jobba på sockerörs- och bomullsplantage i Amerika.
Cotton fields

Namnet på den formen av slavhandel är kanske mest känt som “Triangelhandeln”.
Rutten de skepp med slavar tog utgjorde som en triangel, om man ser den på kartan.
Fartygen utgick oftast från England där de laddades med vapen och tyger.
Sedan seglade de till Västafrika där varorna byttes mot slavar, som slutligen transporterades över Atlanten till kolonierna i Amerika.

Denna del av världshistorien är viktig att minnas och berätta vidare, generation efter generation.
Det är även vårt uppdrag som gospelensemble att föra våra förfäders berättelser vidare, och på något sätt bära fanan då de längre inte finns i vår tid.
Dessa umbäranden och blod som spillts är lika viktig att minnas som alla andra historiska händelser där rasism, tortyr och utplåning förekommit.
När vi ser på hur vår värld ser ut idag, påminns vi ständigt om att dessa saker är viktiga att komma ihåg, och att det fortfarande pågår slaveri modern tid.

 

Läs mer [ här ]